Ångestsyndrom

Ångest är i grunden en rationell reaktion när en individ har fog för att bli orolig eller rädd.

Ångest är i grunden en rationell reaktion när en individ har fog för att bli orolig eller rädd. I dessa fall är man väl medveten om vad det är som orsakar ångestsymtomen, som när man stöter på en person med ett vapen. Ångesten klingar då av när orsaken har försvunnit och man känner sig trygg.

Ångest kan också vara irrationell vilket innebär att man inte vet varför man har ångest. Man kan inte peka ut en eller flera orsaker till att man upplever obehag. Det gör också att man kan ha ångest väldigt länge och har svårt att använda självbehandling.

I likhet med stress kan ångest ge kortvariga effekter och långvariga effekter. Den kortvariga ångesten kommer plötsligt och klingar av efter några minuter. Den långvariga ångesten byggs långsamt upp och finns i ens liv under månader eller år.

En kategorisering

Man brukar skilja på primär ångest och sekundär. Med sekundär ångest menas sådan ångest som uppstår på grund av annan sjukdom. En person som har cancer kan få ångest för att han/hon har en sjukdom med hög dödlighet. Vid sjukdomsbeskedet kan det uppstå akut ångest som en följd av den rädsla och oro man känner. När man lever med cancer och den kamp man behöver genomleva under en längre tid kan ångesten bli en permanent följeslagare. I båda dessa fall är cancern den primära sjukdomen och ångesten är sekundär. Att en sjukdom är sekundär innebär också att symtomen inte dominerar den totala sjukdomsbilden.

Primär ångest innebär att ångesten dominerar sjukdomsbilden och kanske utgör den enda uppsättning symtom en person upplever. Man kan i sin tur dela upp den primära ångesten i två huvudgrupper: rationell ångest eller realångest och irrationell ångest. Realångest, d.v.s. den rationella ångesten, är den typ av ångest där man kan identifiera en eller flera orsaker till att man mår dåligt. Den kallas realångest för att ångesten är verklig och uppenbart förklarlig. Den irrationella ångesten upplevs som ett verkligt tillstånd av obehag men det saknas en verklig eller påtaglig orsak.

Irrationell ångest är antingen kortvarig eller långvarig. Den kortvariga ångesten kallas ångestattack eller panikattack. Den långvariga ångesten kallas generaliserad ångest. När man pratar om folksjukdomar, särskilt psykiska folksjukdomar, är det de irrationella varianterna av ångest man har fokus på.

Enligt folkhälsomyndigheten angav 39 procent av de tillfrågade 2018 att de upplevde besvär av oro och/eller ångest. Sju procent upplever svåra besvär av ångest. På bara två år har andelen ökat för både lindriga besvär och svåra. 2007 var motsvarande siffror ungefär hälften. Det sker alltså en stadig ökning av ångest bland befolkningen.

Det är svårt att definiera ångest då den identifieras av vilken sort det rör sig om och då genom att man upplever flera från en lista av symtom. Panikångestsyndrom och generaliserad ångest har sina respektive listor av symtom.

Paniksyndrom

Paniksyndrom innefattar varianter som panikattack, agorafobi, förväntansångest och hyperventilering. Grundformen är panikattacken där fyra av följande symtom ska finnas med samt minst ett av de fyra översta.

  1. Bultande hjärta eller ökad hjärtfrekvens
  2. Svettningar
  3. Darrningar eller skakningar
  4. Muntorrhet
  5. Svårigheter att andas
  6. Kvävningskänsla
  7. Obehag eller smärta i bröstet
  8. Illamående eller magbesvär
  9. Yrsel, ostadighet, svimningskänslor eller virrighet
  10. Depersonalisation (man känner inte igen sig själv)
  11. Rädsla att förlora kontrollen eller förståndet
  12. Dödsångest (man tror att man ska dö eller är rädd för att man ska dö)
  13. Domningar eller klåda

Många av dessa symtom uppstår också när man är rädd (för sitt liv). Rädsla och ångest hänger starkt samman. En panikattack varar vanligtvis i några minuter men när den är kraftig kan man vara skärrad flera timmar efter attacken. Det kan delvis bero på att man blir utmattad av de kroppsreaktioner som uppstår.

Eftersom panikattacker är irrationella kan man inte komma på vad det är som är orsaken. Om det t.ex. händer när man står i kön till kassan i ett varuhus kan man få lust att springa därifrån och bara komma ut. Det finns inget i situationen som skapar denna rädsloreaktion, varken varuhus eller köer är särskilt skrämmande i sig, men man associerar reaktionen med situationen och blir tveksam till att hamna i liknande situationer igen. Alltså undviker man att stå i kö i varuhus. Kanske undviker man varuhus helt och hållet eller så undviker man tider på dygnet då det är lång kö.

Att ha upplevt en panikattack kan leda till att man utvecklar fobier. Man blir rädd för de platser eller situationer där man har upplevt attacker tidigare. Om de har uppstått på trånga platser som fulla bussar eller hissar utvecklar man en fobi för dessa miljöer. Om attackerna har uppstått på folktomma platser där man inte kan få hjälp utvecklar man fobier för dessa miljöer.

Sergels Torg kan upplevas skrämmande och ge ångest även bland folk som inte lider av torgskräck
Sergels Torg kan upplevas skrämmande även bland folk som inte lider av torgskräck

Agorafobi – torgskräck

Klaustrofobi är rädsla för trånga utrymmen och agorafobi är rädsla för öppna platser. När det handlar om fobi i samband med ångest benämner man det vanligtvis som agorafobi. Agora betyder torg och fobi betyder skräck/rädsla, d.v.s. torgskräck. Torgskräck innefattar både öppna platser och folktäta platser. Vissa fobier är rationella som höjdskräck. Det är bra att ha respekt för höjder eftersom man kan falla och dö ifrån en hög höjd. Att bli instängd är också något man kan dö av. Öppna platser eller platser där det finns mycket folk medför mindre risk vilket får denna fobi, d.v.s. agorafobin, att framstå som irrationell. När man väl har utvecklat en fobi kan den i sig förstärka risken för en ny ångestattack. Det kan hänga samman med förväntansångest.

Förväntansångest

Förväntansångest innebär att man har erfarit ångest i en viss situation och därför förväntar sig att ångesten kan uppstå igen i samma eller en liknande situation. Problemet med detta är att man blir rädd för sin ångest. Ångesten är det som är obehagligt vilket gör att man försöker att undvika obehaget. Man försöker undvika att få ångest. Om man trots denna förväntan gör saker eller går till platser där man har upplevt ångest och har en förväntan är risken större att man får ångest. Rädslan för ångesten triggar en attack. Alltså har man infriat sina förväntningar.

Ett ganska vanligt sätt att hantera ångest och förväntansångest är att bara vara på platser och med människor där man känner sig trygg. När man börjar sortera bort platser och personer som får en att känna sig otrygg blir det tillslut enbart några få platser kvar. En del personer lämnar inte sina hem och blir därför väldigt isolerade. Det betyder inte att de är ångestfria i sina hem. De kan mycket väl få attacker även hemma men de känner att det är lättare att hantera dessa med en förälder eller partner som stöd.

Panikattacker kan uppstå både i vaket tillstånd mitt på dagen eller på natten. När attacken kommer på natten sker det när man går från djupsömn till lätt sömn. I den lätta sömnen är man nästan vaken och då slår oron på. Dessa attacker är mycket sällan kopplade till mardrömmar. Det är mer vanligt för personer med PTSD. En av de värsta symtomen när man precis vaknar upp är när hjärtat börjar dunka och rusa. Kanske börjar man dessutom skaka eller darra och svettas. Många som upplever detta tror att de är på väg att dö (i hjärtinfarkt).

Hyperventilering

Den sista versionen av paniksyndrom är hyperventilering. En rationell hyperventilering innebär att man tar in mer syre för att kroppens muskler ska kunna högprestera. Det är fallet när man ska fly eller gå till attack. Att hyperventilera betyder att man andas extra kraftigt och extra snabbt. En irrationell hyperventilering är att försöka syresätta kroppens muskler när kroppen inte behöver anstränga sig. Det kan uppstå när man kör bil en kväll eller när man sitter med en vän och småpratar.

Effekten som uppstår när man hyperventilerar utan att anstränga sig är att den naturliga halten av koldioxid (CO2) i blodet minskar till en allt för låg nivå. Vi tänker att det är bra med syre men för mycket syre i förhållande till halten koldioxid är skadlig. Man känner sig yr och det känns som att det surrar i vissa kroppsdelar. När koldioxidhalten blir väldigt låg uppstår kramper. I de fall hyperventileringen orsakar svimning är det inget allvarligt problem eftersom syrehalten då minskar och tillståndet återställs. Man kan också återställa syrenivån genom att andas i en påse. Påsens innehåll blir successivt syrefattigare vilket gör att kroppen får i sig mindre syre.

Hela förfarandet vid hyperventilering och vad som känns intuitivt rätt kan få motsatt effekt. När man får yrselsymtom tror man att man lider av syrebrist och vill andas kraftigare eller ta sig utomhus. Det dämpar inte symtomen utan kan förvärra dem. Att däremot andas i en påse kan späda på känslan av panik trots att det faktiskt har en positiv effekt.

En person kan upplev flera av ovan symtom i en följd. Man kan bli rädd av symtomen vid hyperventilering och därav få en panikattack eller så kan man utveckla agorafobi som leder till en attack. Fobin kanske leder till hyperventilering. De obehagliga symtom man upplever skapar oro eller rädsla som i sin tur skapar någon annan form av ångest.

Om man upplever flera panikattacker under loppet av några veckor har det utvecklats till ett allvarligt hälsoproblem. Det gör att man börjar ändra sina beteendemönster och delvis blir en annan person. Hälsotillståndet gör att man får problem med jobbet och kanske förlorar en del av sina vänner. När detta händer är det uppenbart att man behöver hjälp.

Generaliserad ångest

Generaliserad ångest innebär en mildare version av många av de symtom man upplever vid en panikattack men de är ihållande under väldigt lång tid. Därtill har man några av nedan symtom:

  • Muskelspänningar eller muskelvärk (ihållande)
  • Rastlöshet och oförmåga att koppla av
  • Känsla av att vara på helspänn och uppjagad
  • Klumpkänsla i halsen och svårigheter att svälja
  • Överdriven reaktion på överraskningar
  • Koncentrationssvårigheter
  • Ihållande irritabilitet
  • Insomningsbesvär

Man ska ha haft flera av dessa symtom, och några av symtomen under panikattack, under minst sex månader för att det ska betraktas som generaliserad ångest. Några vanliga symtom är spända muskler, trängt över bröstet och svår att svälja. Även om detta syndrom betraktas som psykiskt rör det sig om kroppsliga symtom och förändringar. Det är uppenbart att vissa muskelgrupper är orimligt spända. Mätningar i svalg och runt struphuvudet visar också att det är trängre än normalt. Det är inte bara en psykisk upplevelse av att det är trångt utan det är en faktisk förändring. Förändringen kan vara mycket liten och inte orsaka någon direkt syrebrist men den kan vara tillräckligt påtaglig för att man ska känna extra oro.

Det finns en lång rad muskelgrupper som blir extra spända vid långvarig ångest. Musklerna runt skallen brukar vara extra spända vilket upplevs som huvudvärk. Nacken och halsen är extra spänd och kan, särskilt i nacken, ge vissa smärtor. Käkmuskulaturen är mer spänd än vanligt och tandagnisslan förekommer både dagtid och nattetid. Området kring struphuvudet känns spänt och är den huvudsakliga orsaken till att man tycker att det är svårt att svälja. Musklerna kring bröstkorgen är spända och ger en känsla av att man får svårt att andas riktigt djupa andetag. Många får också problem med spända ryggmuskler.

Som en effekt av att regionen kring hals och lungor känns strama har man en tendens att gäspa och sucka mycket. Personen själv är inte medveten när dessa suckar kommer men omgivningen reagerar. En del av muskelsmärtorna kan öka tillfälligt. När man får en ökad muskelsmärta runt kraniet eller runt bröstet kan man lätt tro att något är allvarligt fel. Det är svårt att avgöra om smärtan kommer från musklerna eller inifrån kroppen. Om det smäller till av smärta i bröstmusklerna är det vanligt att den första reaktionen är att hjärtat stannar. Denna rädsla kan orsaka en panikattack som istället får hjärtat att rusa vilket känns som att det inte får plats i bröstet. Egentligen är allt detta naturliga reaktioner men de går att undvika om man kan lära sig att känna igen sina egna kroppssignaler.

Riskgrupper för ångestsyndrom

Ångest är sannolikt genetiskt överförbart men det är till stor utsträckning miljöfaktorer som utlöser ångesten. Skälet till att t.ex. både mor och dotter har ångest kan å ena sidan bero på att de båda delar gener men ännu mer att de lever under samma förhållanden. När dottern lämnar hemmet för att bo själv kan miljöfaktorerna dämpa ångesten. Det kan också vara så att en överbeskyddande förälder har lyckats dämpa dotterns ångest under uppväxten som försvårar en separation vilket i sin tur gör att ångest löses ut när dottern flyttar hemifrån. Denna ängslan hos barnet kan synas mycket tidigare när barnet ska börja skolan. Barnet kan utveckla fobier kring skolan och vägra gå dit.

Till riskgruppen hör personer som är överkänsliga för kritik, personer som är ovanligt samvetsgranna, personer som ogillar att stå i skuld och personer som har låg självkänsla. Dessa personlighetsdrag är överrepresenterade för både paniksyndrom och för generaliserad ångest.

Det är dubbelt så vanligt att kvinnor drabbas av ångest jämfört med män. Det gäller både den milda varianten och den svåra varianten. Lågutbildade personer är dubbelt så ofta drabbade jämfört med högutbildade personer. Istället för att anta att det är genetiska könsskillnader kan man anta att kvinnor och lågutbildade upplever sig som mer utsatta i samhället vilket ökar trycket på individen och därmed risken för ångest. Även andra förklaringar kan vara rimliga.

Positiv ångest

Det finns två potentiellt positiva sidor av ångest. Den första har med den egna ångestnivån att göra och den andra har med nivån av ångest i t.ex. ett musikstycke, ett konstverk eller en film att göra.

Låg eller måttlig ångestnivå har en positiv effekt på den motoriska och kognitiva förmågan. Vid lindrig ångest kan vi prestera bättre än utan ångest. Man kan bli lite starkare, snabbare, smidigare eller precisare. Rent kognitivt kan man tänka klarare, lösa vissa problem lättare eller vara mer fokuserad.

Det sägs att vissa kreativa personer är som mest produktiva när de har en längre period av ångest. Ångesten bidrar dels till en rastlöshet som gör att man måste sätta tänderna i något och dels att man kan prestera på en något högre nivå. När ångestnivån blir för hög försvinner alla fördelar och man kan istället bli passiv och få skaparkramp.

Många individer vill uppleva en variation av känslor vilket de bl.a. gör genom att ta del av konst, film, musik och litteratur som är milt ångestframkallande. Ångesten i verket upplevs då som en njutning i motsvarande grad som om verket skulle framkalla glädje, nyfikenhet eller förundran.

Man kan tänka sig att när ångestnivån blir för hög kan man inte njuta mer. Det är dock känt att tonåringar samlar för att titta på skräckfilm där både scenen och musiken framkallar en hög nivå av ångest och att detta ger en viss njutning. Vissa kan ogilla detta mer än andra men det är ganska vanligt att söka sig till spänningen och skräcken trots att det orsakar ångest.

Behandling av ångest

Det är ganska vanligt vid paniksyndrom att individen söker sig till akutmottagningen. Väl där blir patienten undersökt och när man kan konstatera att individen inte lider av hjärtproblem, vilket är den vanligaste oron, kan man fokusera på att inleda ångestdämpande behandling.

Då upplevelsen av att vara nära att dö och att symtomen känns väldigt påtagliga är det inte till hjälp att säga att det enbart är ett psykiskt problem. Det känns väldigt fysiskt. Känslan är dessutom så omvälvande att man tror att man ska dö. Att då säga att det är psykiskt ger en känsla av att sjukvårdspersonalen inte tar en på allvar eller ger en skuldkänslor av att man har psykiska problem, d.v.s. håller på att bli galen. Följande har en lindrande effekt i det akuta tillståndet:

  • En grundlig kroppsundersökning, inklusive EKG, där man konstaterar att allt verkar bra fungerar ofta lugnande.
  • Om man som patient får tydliga besked om att det inte är något fel på hjärtat och att det inte är hjärtat som orsakar symtomen blir patienten lugnare.
  • Ångest medför en hemsk upplevelse för patienten. Genom att kommunicera empatiskt att man förstå hur det känns och att man lyssnar noga på vad patienten berättar ger patienten en känsla av att bli tagen på allvar.
  • Patienten har svårt att tro att andra kan förstå vad den känner. Genom att skapa igenkänning och benämna det som ångest och panik blir det mer hanterbart.
  • Man behöver kunna dämpa patientens farhågor. Även om patienten själv inte uttrycker att den var på väg att dö kan man uttrycka att ”även om det känns som att man är på väg att dö är det inte så allvarligt” eller ”även om det känns som att du är på väg att bli tokig är det ingen fara med ditt förstånd”. Det är så det känns när man har panikångest.
  • Man kan lugna genom att belysa och förklara vad ångest är. Många får lättare att hantera ångesten om de får kunskaper och förstår.
  • Man behöver sällan lugnande medel så det bör man undvika.
  • En person som upplever ångest är lättpåverkad (suggestibel). Bara åsynen av sjukhuset eller sjukhuspersonal lindrar de värsta symtomen. Man tänker att hjälpen är nära. Detta underlättar för terapeutisk behandling.
  • Vid hyperventilation hjälper det att andas i en påse.
En ångest attack kan ofta initialt misstas för hjärtproblem, hjärtinfarkt, hjärtattack
En ångestattack kan ofta initialt misstas för hjärtproblem eller hjärtinfarkt

När det anses nödvändigt kan man använda lugnande medel eller antidepressiva medel. Lugnande medel är vanligtvis bensodiazepiner som har en avslappnande effekt på de spända musklerna. Dessa medel är tyvärr beroendeframkallande och ska användas mycket begränsat. De medel som dämpar de höga nivåerna av noradrenalin, som är det hormon tillsammans med adrenalin som ökar vid en rädsloreaktion, har en verkan men den är kortvarig. Antidepressiva medel som SSRI-preparat har en långtidseffekt men den slår inte in omedelbart. Under SSRI-preparatens utveckling trodde man att behandling krävde flera veckors medicinering innan det gav effekt. Senare upptäckte man att det faktiskt kan lindra för stunden.

Vid upprepade ångestattacker är det värt att prova psykoterapeutisk behandling. Psykoterapi kan vara av flera slag. Psykodynamisk terapi som behandling har en lång tradition. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har förekommit en kortare tid men visat sig effektiv vid framför allt lindrigare former. Det har framkommit från studier att merparten av de akuta ångestformerna bäst behandlas med en kombination av medicinering och psykoterapi. En kombination är nästan alltid bättre än enbart en behandlingsform. KBT och bensodiazepiner ger dock ingen förstärkande effekt tillsammans.

Vid generaliserad ångest fungerar SSRI-preparat ganska bra. Användning av Lorazepam fungerar också. Det första ger en ökad och stabiliserad effekt på sikt medan det senare ger en relativt snabb effekt som avtar efter ett par veckor. Atarax (även Vistaril) som ursprungligen är ett allergilindrande medel har en symtomlindrande och lugnande effekt vid ångest. Fördelen är att det inte är beroendeframkallande men nackdelen är att problemet kvarstår när man slutar ta medicinen (verkar upp till ett dygn per dos). Vid måttlig generaliserad ångest kan det fungera vid enstaka toppar.

Psykoterapi är mer verkningsfullt på sikt. Här omnämns KBT och avslappningsterapi som framgångsrika metoder. KBTn går ut på att lära sig mer om sig själv och sina kroppsliga reaktioner samt om ångest som fenomen. Ju mer man lär sig desto mindre skapar symtomen ny ångest. Avslappningen går ut på att lindra spänningar i musklerna och särskilt käkmusklerna. Det kan också användas för att hantera hyperventilering genom andningsövningar. Andningsövningar har en generell effekt genom att man fokuserar på att andas istället för på de obehagliga symtomen. Till slut lättar symtomen.

Leave us a Message